I drygt en månad har jag arbetat igenom en av de tyngsta och tröttaste perioderna med meditation. Varje morgon, direkt när jag har vaknat, har jag startat ett meditationsspår - som egentligen är en form av hypnosterapi - och lyssnat mellan 30-60 minuter. Mitt först ganska splittrade och oformulerade mål var att stärka självkänslan och integriteten, att hitta styrkan att genomdriva mål och att ha kraften att rensa bort allt som inte gav mig och mitt liv en bra inriktning. Jag lyssnade och lyssnade. Gick igenom affirmationer. Försökte samtidigt få in lite motion och sunda matvanor. Ju mer jag lyssnade desto mer insåg jag. Om mig själv.

Till slut orkade jag inte lyssna längre, jag hade fått nog av alla sövande röster och hjälpsamma förslag. Och jag insåg att det var dags att sluta lyssna och börja agera på vad jag hade fått. Det finns nämligen en tid för att sitta tillbaka och ladda batterierna och en tid för att använda batterierna. På samma sätt som jag inte kan ha mobilen eller datorn på ständig laddning av rädsla för att de ska ladda ur - vilket bara i förlängningen förstör batteriet - är alltför mycket laddning av själens och kroppens batterier inte gynnsamt. När jag vågade lita på att jag hade hämtat tillräckligt mycket näring så började jag se resultaten. Här och där dök positiva känslor upp, det var som om jag hade styrketränat själen, jag kände muskler där som jag inte hade känt tidigare. Och vad blev resultatet? Jag såg följande konsekvenser och förstod detta, vartefter dagarna gick:

• Mat är till för att ge mig kraft och näring, inte tröst och den är definitivt aldrig svaret på känslomässigt tumult!
• Spegeln blev inte en fiende; istället för att undvika den konsekvent och bara se glimtar av sorgsna, skamfyllda ögon då och då såg jag mig själv och lät alla negativa känslor över allt jag inte uppskattar hos mig själv bara försvinna - direkt ersatta av kärlek, tolerans och tålamod.
• Fokus ligger på positiva förändringar och positivt beteende; det jag upplever som destruktivt eller negativt noterar jag bara - utan att lägga några värderingar i det. Jag tillåter inte längre negativa tankar om min egen självbild.

Det är fler förändringar, men jag har gett mig själv möjligheten att ta en sak i taget, även om det är positiva saker. Hjärnan blir så lätt överväldigad och det är lätt att vilja göra mycket, mycket när man känner energin börja flöda in. En annan ljuvlig bieffekt som jag älskar! - är att jag inte längre får kämpa för att känna lust över att ta hand om mig själv, vare sig det gäller nyttig och näringsrik mat, motion, frisk luft, meditation, andlig kraft och utveckling eller sådant som ger mig glädje och energi. Jag är SNÄLLARE mot mig själv. Mer KÄRLEKSFULL. Ytterligare en annan bieffekt är att jag inte längre söker bekräftelse hos andra. Det är en svår balansgång att försöka tillfredsställa sina bekräftelsebehov med hjälp av andra - oftast görs det svårare av att man egentligen ofta inte vet vad man egentligen BEHÖVER. Är det inte lite orättvist att begära att andra människor ska både se vad jag behöver och tillfredssställa det behovet? Jag har lärt mig att försöka se vad jag faktiskt behover, vad jag VILL. Det låter så fruktansvärt enkelt. Men ju äldre jag blir, desto mer inser jag att jag bara fortsatt att åldras utan att ta reda på vad jag vill att mitt liv ska handla om. Det finns ju en stor skillnad mellan att överleva och att faktiskt leva. 

Och jag vill inte bara överleva från dag till dag, det krävs ingen energi eller talang att göra det. Jag vill LEVA. När Carl Jung sa de bevingade orden; "den som ser utåt drömmer, den som ser inåt vaknar", undrar jag om han visste hur kloka de egentligen är. För jag har upptäckt att när jag bara fokuserar på att söka utåt; längta efter mer pengar, mer sol, finare möbler, bättre kläder, mer respekt från andra, berömmelse, bekräftelse - så förstärks bara min känsla av flyktighet. Drömmar är flyktiga och ersätts snabbt av andra och de har ofta en inkonsekvent karaktär och är oerhört påverkbara av omgivningen. Sedan finns det de djupa sanningar som existerar inom oss. Och jag har märkt att när jag söker inåt efter större karaktärsstyrka, mer kärlek till mig själv och världen, mer kraft att leva i ljuset - då ser jag verkligen klart. Ibland glömmer vi att istället för att söka ljus från en yttre källa, så kan vi se ljuset inom oss själva. 

#Jung #Självkänsla #Energi #Kärlek #Ljus #Utveckling #Snäll

 

Britten

29 februari 2016 13:53

Du är så klok Annette! KRAMAR 💖

 

Skrivmoster

29 februari 2016 16:28

Kloka du! Jag läste och sög åt mig som en svamp! Det är så sant att man lär så länge man lever. Tack finaste Annette! Kram <3

http://skrivmoster.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Igår firade vi Peters 50-årsdag. Det var tjutande skratt och glädje, minnen och mat, sång och familj. När vi barn nu börjar närma oss ålder - när vi inte längre är ungdomar utan mer än lovligt vuxna - då kommer tankarna, ofta. Jag tänker på pa...

  Mamma.   Det här året har varit lärorikt. Sjukdom, rädsla, död, ensamhet, osäkerhet. Men också hopp, inspiration, kärlek, vänskap, insikt, kraft och ärlighet.    I början av året lamslogs jag av rädsla över att ha bröstcancer; jag fick r...

  Idag är den den 4 augusti 2017. Jag har haft 2 födelsedagar utan dig, 2 år när du inte har ringt och grattat, postat bilder på Facebook eller plockat ihop en liten bukett med blommor från er bakgård som du har tagit med dig. Det är inte längre tim...

  Överallt denna påminnelse om att det är Mors dag på söndag. Uppmaningen om att köpa blommor, ordna en present som får din mamma att känna sig extra älskad och uppmärksammad - fira kungligt på Mors dag! Jag kan inte låta bli att känna viss bitter...

  Bilden föreställer några Hullsjöbor, gissningsvis någon gång mellan 1910-1920. Den är lånad från Kerstin Åkerbergs släktforskningssida. Tredje kvinnan från vänster högst upp är min farmors mamma, Anna-Märta Holmstedt, född Vestberg. Min farmor E...