Direktlänk till inlägg 13 april 2016

Promenader som sorgebearbetning - funkar det?

Av Annette Öhgren - 13 april 2016 10:12


 

Det närmar sig 5 månader sedan mamma dog. I december startade jag den här bloggen för att kunna skriva mig igenom sorgen och bearbeta alla nya och hemska känslor. Och jag ville också använda motion som redskap i processen. Sedan december har motionen blivit väldigt sporadisk; en promenad här, en där, men för det mesta har det gått dagar, ibland veckor mellan gångerna. Varför just promenader? Jo, för att de inte sliter på kroppen på samma sätt som aerobics eller andra motionsformer gör. Och de stärker skelettet genom att man dunsar med fötterna mot underlaget. :)

 

I fem veckor har jag motionerat 6 gånger i veckan - promenerat. De flesta av dessa promenader har varit inomhus; i köket, i vardagsrummet, i badrummet, på balkongen. Låter det underligt, konstigt, fel? Du är nog inte den enda som tycker det. Men vad har hänt på de här 5 veckorna? Jo, jag började med att gå 1 mile om dagen (1,6 kilometer). Den första veckan fick jag dela in varje 14-minuterspass i 7 2-minuterssektioner för att orka, för att inte ge upp. Jag var som en trasa innan, under och efter varje promenad. Efter ett par dagar behövde jag fortfarande dela in passet i 2-minuterssektioner, men jag såg åtminstone fram emot motionen. Veckan därpå - då fortsatte jag med 1 mile varje dag och varje gång blev lite lättare. Den tredje veckan petade jag in 2 mile en kväll för att inte vara sämre än min syster, som stolt meddelade att hon hade gått drygt 3 kilometer. För dig som har lätt att gå miltals så låter inte ett par kilometer mycket, men för en person som har ägnat hela hösten och vintern åt att läsa, slappa och deppa så är det en uppenbarelse, ett mirakel. 

 

Fjärde veckan, då chockade jag mig själv med att gå från 3 till 5 miles (8 kilometer) den första dagen. Sedan dess har jag gått 2 miles varje dag, ibland 3 och nu är jag mitt i vecka fem. Och det är NU som jag kan se den stora skillnaden. 

 

FÖRDELARNA MED ATT PROMENERA

 

1) Du kan göra det var som helst, när som helst, hur som helst

2) Det är snällt mot kroppen; ger ändå muskelstyrka, kondition och starkare skelett

3) Det är helt gratis - även om du förmodligen behöver investera i ett par bra skor (vilket jag inte har, jag har kört med plasttofflor hela tiden) 

4) Det är low impact aerobics; du gör vida rörelser, pilates/yoga-andas (med indragen navel och bra hållning) och fyller lungorna med väldigt mycket luft vilket leder till ökad syresättning till kroppens alla organ: Jag har fått bättre blodcirkulation i HELA KROPPEN, tänker snabbare, har ett jämnare humör, är gladare, sover bättre, äter bättre och har ett hopp inombords som jag inte har haft på många år. 

5) Du använder din egen kroppstyngd som vikt och du gör det i din egen takt

6) Även om du gråter och inte känner för att släpa dig från soffan/sängen/golvet så orkar du med en kvart. Sedan kan du gå tillbaka till soffan/sängen/golvet om du vill. Men det vill du inte.

 

NACKDELAR MED ATT PROMENERA

 

Jag kan baske mig inte se några som helst. Jo, det enda är att jag blir lite beroende av det. Jag bryr mig inte om att plasttofflor är dumma, det viktigaste är att jag GÖR det. 

 

Blir det lättare med tiden, då?

 

Nej, inte för mig. Det enda jag vet är att jag kommer att motionera varje dag, med vila på söndagar. Men varje motionstillfälle är jobbigt, en utmaning, jag vill ge upp både i början, mitten och innan slutet. Men jag gör det INTE. 

 

Sedan har något annat hänt, något jag önskar att jag kunde ha upplevt mycket tidigare och kanske delat med t.ex mamma:

 

Jag är mer nöjd med mig själv. Mycket, mycket nöjdare. Jag tittar på mig själv i spegeln och lägger märke till lystern i ögonen, kraften som har kommit tillbaka och inser att det är JAG som har åstadkommit det. Visst, jag är fortfarande lååååååååååångt från perfekt (förresten är perfektion så subjektivt att det inte existerar i en form, så det så), men jag gillar det jag ser. Och det jag tänker och känner. Är det inte underligt att 5 veckors regelbundna promenader kan ha gjort allt det här?

 

Men vänta, det är mer... ;)

 

Att förlora någon man älskar förändrar livet och dig själv, för alltid. Du blir aldrig densamma. För på något sätt måste du gå vidare utan den här personen i ditt liv, den som har påverkat dig så radikalt. Du måste själv bära upp den biten av dig som han eller hon har hållt. När jag promenerar så glömmer jag inte mamma, jag glömmer inte att hon är död. Jag  skjuter inte undan det faktum att en av de bästa och viktigaste människorna i mitt liv inte finns här längre. Jag tror faktiskt att mammas död fyrade av mig i den här riktningen, med den förfärliga insikten att jag höll på att slarva bort mitt eget liv. För varje dag som passerar nu så når jag längre än jag någonsin har gjort tidigare, jag har passerat tidigare milstolpar och går nu helt utan GPS eller kartlagda vägar. 

 

Och som svar på om promenader funkar som sorgebearbetning:

 

JA, DET GÖR DET

 

Åtminstone för mig. 

 

Gör dig själv en tjänst och börja motionera varje dag. Strunta i om du behöver gå ner i vikt eller inte, det blir mer en härlig bieffekt av motionen, för du kommer att bli så glad och full av energi att det blir viktigare än hur mycket du väger. Och om vi är uppriktiga så är ju inte alla som är smala hälsosamma, eller hur? Så det är inte kilona det sitter i. 

 

Start walking. 


http://www.walkathome.com/sansone/what-to-expect-in-21-days-of-walking-with-us/ 


http://www.sparkpeople.com/resource/fitness_articles.asp?id=772 


#promenader #sorg #motion #sorgbearbetning #energi #promenera #börjapånytt #aldrigförsent

 
 
Ingen bild

Britten

13 april 2016 11:58

Så fantastiskt bra jobbat Annette!Visst är det en underbar känsla att känna att man mår bättre, orkar mera och ... blir beroende!
Jag erkänner gärna att jag har blivit beroende av min träning! De är ett bra beroende som jag mår väldigt bra av!
Jag kan ju tyvärr inte promenera p.g.a min förträngningar i höftlederna, men min träning gör att jag rör mig lättare, ser mycket gladare ut tydligen, för när jag kommer till gymmet så hälsar jag av
:"Här kommer det en solstråle" vilket jag givetvis mår ännu bättre av!
Är så glad för din skull, du är superduktig som håller igång och Netten, VISST FUNKAR DET! Jag är jättestolt över dig, fortsätt så! Älskar dig min kämpe!<3 Kärlek till er!<3

 
Ingen bild

Signhild Skrivmoster

17 april 2016 17:49

Det är starkt och beslutsamt att inte ge efter för de tankar man får ibland ... "jag orkar inte, jag är så trött, vädret är inte så lockande" ... Det känns desto bättre när man ändå kommer iväg om än så bara en kort runda. Jag orkar inte gå så långa promenader men de jag går ser jag som viktiga. Det är ofta så att när jag går så tänker jag ... på många saker. Ofta på Inger. Hon tittar på mig från kylskåpsdörren varje morgon, hon och Bengt. Hon finns i mitt blickfång och djupt i mitt hjärta varje dag. Vi pratade om henne för en stund sen. Jag saknar henne enormt och vad ska då inte NI göra, som vuxit upp med henne!!

Jag hejar på dig Annette och önskar att du fortsätter att ta hand om dig och känna stolthet över, att du känner en förändring som är positiv och som DU har åstadkommit. Kramar om dig rara tjej! Ge Marie också en kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Annette Öhgren - 18 mars 2018 08:31


  Igår firade vi Peters 50-årsdag. Det var tjutande skratt och glädje, minnen och mat, sång och familj. När vi barn nu börjar närma oss ålder - när vi inte längre är ungdomar utan mer än lovligt vuxna - då kommer tankarna, ofta. Jag tänker på pa...

Av Annette Öhgren - 30 september 2017 12:03


  Mamma.   Det här året har varit lärorikt. Sjukdom, rädsla, död, ensamhet, osäkerhet. Men också hopp, inspiration, kärlek, vänskap, insikt, kraft och ärlighet.    I början av året lamslogs jag av rädsla över att ha bröstcancer; jag fick r...

Av Annette Öhgren - 4 augusti 2017 18:07


  Idag är den den 4 augusti 2017. Jag har haft 2 födelsedagar utan dig, 2 år när du inte har ringt och grattat, postat bilder på Facebook eller plockat ihop en liten bukett med blommor från er bakgård som du har tagit med dig. Det är inte längre tim...

Av Annette Öhgren - 23 maj 2017 17:41


  Överallt denna påminnelse om att det är Mors dag på söndag. Uppmaningen om att köpa blommor, ordna en present som får din mamma att känna sig extra älskad och uppmärksammad - fira kungligt på Mors dag! Jag kan inte låta bli att känna viss bitter...

Av Annette Öhgren - 8 mars 2017 13:14


  Bilden föreställer några Hullsjöbor, gissningsvis någon gång mellan 1910-1920. Den är lånad från Kerstin Åkerbergs släktforskningssida. Tredje kvinnan från vänster högst upp är min farmors mamma, Anna-Märta Holmstedt, född Vestberg. Min farmor E...

Skapa flashcards