Idag för exakt 6 månader sedan slutade du att andas. För 2 år  sedan lade du upp den här bilden på Facebook och nämnde  att du älskade  den. Det var runt 1993 och allas våra liv såg annorlunda ut än de gör idag, så väldigt annorlunda. Ett år  tidigare hade du fått din första cancerdiagnos och opererat bort en del av ena bröstet, det andra bröstet helt och hållet samt delar av  lymfan under armen. Jag minns att du var tyngd av allvaret men att du såg så  elegant ut, som en verklig dam. Det är en del av dig som jag alltid har respekterat, du var - är - en dam. Du höll dig med verklig air, var prydlig och noga med utseendet och visste alltid vad som krävdes av dig. Samtidigt var du fnissig som ett barn, hade ett  stort hjärta och njöt av livet ohejdat. 

Och inatt levde du i mina drömmar.

Du var lycklig, tillfreds och varm av kärlek. Först befann du dig i ett hus, kanske var det Björkön, det kändes som det. Åh, vad jag önskar  att tomten till Björkön hade friköpts från markägarna, att det hade funnits ett verkligt arrendekontrakt och att markägarna hade visat sig vara mänskliga i den frågan. Men pengar är så viktiga för vissa. Hoppas att de inser innan det är  alltför sent att pengar varken  kan köpa verklig lycka, hälsa eller liv. 

Du umgicks med oss i familjen, var kärleksfull och plockade med saker och detaljer, precis som mormor brukade göra. Det var sommar och  vi njöt av luften, dofterna, solen. Du kramade och försökte att vara rättvis, så att alla fick av din uppmärksamhet. Det var underbart. 

Sedan var vi utomhus. Jag sökte efter dig, hela familjen, inklusive barn, barnbarn, barnbarnsbarn och ingifta sökte efter dig och DÄR... där hittade vi dig på en vit parkbänk, med en stor glass i handen. Du såg så nöjd ut. Peter och Annalena satt där med dig, pratade och skrattade. Vi andra var glada att vi hade hittat dig, satt oss ner och började fundera på glass, vi också. Sedan upptäckte vi ett bord fullt av dina gamla arbetskamrater, fortfarande klädda i arbetskläder och förkläden (drömmar!), de vinkade och log och du satt kvar med din glass i handen, glad för att se gamla vänner. 

Sedan gick du och om vi ville följa med så var det bara att resa på sig. Du bestämde takten. Och sedan var det över. 

Jag saknar dig, mamma. Och jag är så innerligt glad för de här stunderna då jag kan känna din omedelbara närhet och kärlek, för det är de två delar som jag älskar och saknar allra mest. Du vet att jag har tänkt på dig de senaste dagarna, funderat på hur nära eller hur långt bort du faktiskt är, för jag vet av hela mitt hjärta att du aldrig är särskilt långt bort. Även om din kropp är död och vi ska sprida din aska snart. 

Jag vet att de som dör inte försvinner ut i tomma intet. 

Att de faktiskt bara har lämnat det mänskliga rummet och gått in i ett annat. 

Det är inte bara minnen som sipprar in i mina drömmar, som får mitt hjärta att dras ihop och sedan expandera i värme när jag fylls av en glädje som jag bara förknippar med ren kärlek - och dig, mamma. 

Det är den del av dig som aldrig försvinner, som aldrig dör och som alltid finns här. 

Tack för att du fyllde mina drömmar inatt, mamma, tack för att du höll om mig, för att du spred din kärlek till hela din familj, för att du visade att du är du och att du äntligen -  äntligen - är verkligt och uppriktigt lycklig. 

Exakt ett och ett halvt år på dagen - och tiden - efter att du lade ut den här bilden av oss fem andades du in och gick före oss till det där underbara äventyret som vi har kvar att uppleva. Och där väntar du. Kanske med en glass i handen. 

#Glädjemittisorgen #Hopp #Sorg #Bearbetning #Evighet #Familjerärförevigt #Drömmar #Familj #Lycka

 

Harriet Jacobson

21 maj 2016 10:31

Mina ögon blir alldeles tårögda. Så fint skrivit och målande kan se hur hon sitter där på bänken. Fast jag bara träffa Snäckan en gång så har hon satt sina spår. I viktiga vänner pratar vi om henne, och hennes citat
"Man har sej bara en gång"

 

Ingela

21 maj 2016 15:13

Kan bara hålla med Harriet. Så fint skrivet och jag ser vår fina viktiga vän sitta där på bänken med en glass i handen, småle och njuta. Jag är också säker på att vi möts igen. Att Inger har det bra där hon är också blickar ner på oss. Massor med kramar till er fina barn. 😙

 

sussi

27 maj 2016 17:53

så otroligt vackert , har tänkt på henne så mycket <3 , vännen så skönt INGER kom till dej i drömmen och visade hur bra hon mår och har det, mina tårar rinner med nu....kan se henne sittande på en bänk med glassen och bara är lycklig och alla intill sej , ja Anette hon är med dej /er <3 kram från mej sussi

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Igår firade vi Peters 50-årsdag. Det var tjutande skratt och glädje, minnen och mat, sång och familj. När vi barn nu börjar närma oss ålder - när vi inte längre är ungdomar utan mer än lovligt vuxna - då kommer tankarna, ofta. Jag tänker på pa...

  Mamma.   Det här året har varit lärorikt. Sjukdom, rädsla, död, ensamhet, osäkerhet. Men också hopp, inspiration, kärlek, vänskap, insikt, kraft och ärlighet.    I början av året lamslogs jag av rädsla över att ha bröstcancer; jag fick r...

  Idag är den den 4 augusti 2017. Jag har haft 2 födelsedagar utan dig, 2 år när du inte har ringt och grattat, postat bilder på Facebook eller plockat ihop en liten bukett med blommor från er bakgård som du har tagit med dig. Det är inte längre tim...

  Överallt denna påminnelse om att det är Mors dag på söndag. Uppmaningen om att köpa blommor, ordna en present som får din mamma att känna sig extra älskad och uppmärksammad - fira kungligt på Mors dag! Jag kan inte låta bli att känna viss bitter...

  Bilden föreställer några Hullsjöbor, gissningsvis någon gång mellan 1910-1920. Den är lånad från Kerstin Åkerbergs släktforskningssida. Tredje kvinnan från vänster högst upp är min farmors mamma, Anna-Märta Holmstedt, född Vestberg. Min farmor E...