Om en vecka samlas vi till julen, till alla de där stunderna som gör familjer, vänner och gemenskap så härlig. Då minns jag förra julen, då vi med något frånvarande i blicken och med den där kalla smärtan som finns från början inombords samlade hela familjen. Det var din önskan, du ville att vi skulle samlas allesammans för att fira jul, även om  du inte skulle kunna vara med. 

Och det är nu, just nu innan jul som jag översköljs av saknad, så innerlig och kraftfull att jag inte kan fokusera på något annat. I skenet av att förlora en människa som är så essentiell så blir inte mycket annat särskilt viktigt. Det där med att fixa de sista extra julklapparna, de som ska kompensera för att man varit en dålig familjemedlem, vän eller arbetskamrat under året - de känns inte så stora. Eller så kanske de är viktiga, just för att behålla det där förhållandet. För att påminnas om att den där personen är viktig. Presenter och julklappar bevarar inte ett förhållande, dock, det är tid som gör det. Engagemang, värme, omtanke. 

Jag har aldrig förr träffat någon som varit så omtänksam mot mig som min mamma. Vissa människor kan säkert känna att det är ett nödvändigt ont att alltid uppvakta, köpa små presenter, fira och tänka på andras behov. För mamma kändes det som att det kom automatiskt, som att det var en del av hennes livsblod. Hon  såg något särskilt när hon var ute och handlade och tänkte, "det där ska jag köpa till henne/honom." Och det gjorde hon ofta, hon engagerade sig inte bara i familjen, utan i många vänner och utökad släkt som hon ville engagera sig i. Ändå var inte mamma den som frivilligt ställde upp på saker och ting, särskilt inte om det var obekvämt. Men när det kom till kärlek och omtanke, medmänsklighet, då var hon unik i mina ögon. 

Jag saknar dig, mamma. Den här julen skulle jag vilja sitta bredvid dig i soffan och titta på Kalle Anka medan du knaprar nonstop. Jag skulle vilja ha möjlighet att beundra dina julörhängen (granar, tomtar eller liknande) och känna doften av din julfenjal. Jag skulle vilja se glimten av barn i dina ögon när du fnissade åt något, den där varma, mjuka blicken när du smekte någons kind, eller till och med det där irriterade uttrycket när alla samlades som  en fårskock i köket - runt dig. Det gjorde vi alltid av någon anledning. Så fort du var i ett rum samlades vi där, och oftast var det i köket. Du satte dig på en stol - du orkade inte stå länge de senaste 5 åren - hackade dill som skulle dekorera lax och nubbesallad, du instruerade var maten skulle stå, blev röd om kinderna och en stor del av tiden var du stressad och lite grinig. Men inte alltid. Där emellan skrattade du högt åt någons löjliga skämt. Du tog ett glas kall julmust och placerade chokladaskar ovanpå varandra - du fick många -  och ställde ut julblommorna som några kom med. Du visade på julkorten som fyllde den lilla vägghängda bonaden med ficka. 

Den här julen blir inte som tidigare. Vi ska fira tillsammans med min bror och hans familj och det ska bli både spännande och roligt. Jag har haft turen att få fira hos och med mina föräldrar ända sedan jag föddes, med några undantag för ett par år när jag firade med mina svärföräldrar (och det gillade INTE mamma!). Det är inte bara en människa man  sörjer, det är allt som var och som inte kommer tillbaka. Det som aldrig någonsin kan ersättas, för den personen - som gjorde det möjligt - är inte här längre. Föräldrar förankrar en i barndomen, de gör att man stadigt och tryggt har en länk till det förflutna som gör att man aldrig behöver förlora balansen. Åtminstone har det varit så för mig. Och när mamma dog rycktes en av förankringarna upp och jag har försökt återfå någon form av balans sedan dess, på egen hand och med den familj jag har. Jag är så oändligt tacksam för den pappa jag har kvar, för mina syskon och min familj. 

Nej, den här julen blir inte som tidigare. Inte det minsta. Men det finns många aspekter av livet som jag inte har upplevt än, trots att jag är väldigt vuxen. Och jag är tacksam för varje ny aspekt jag får uppleva, för varje ny erfarenhet, varje möjlighet att växa och utvecklas, se och höra, njuta och känna. 

God jul, mamma. God jul, hela min familj, mina vänner och resten av världen. Må vi fylla våra och andras liv med ljus och kärlek, värme och vänskap. Så att alla ska få känna hur det känns att vara en del av en stor, omtänksam familj. 

 

Britten

16 december 2016 14:30

Så fint du beskriver sorgen, känslorna och saknaden. Men även minnena och glädjen över de som finns kvar!
Är med dig i tankarna! 💖💖💖💖💖
Kram Britten💞🐞

 

Cathrine

16 december 2016 15:22

Tror jag ärvt farmors "humör/irritation" när det kommer till situationen du skriver om när alla samlades i köket och hon var lite halvt stressad 😅 jag blir alltid så..❤️❤️ God jul❤️

 

sussi

16 december 2016 15:41

du berör så med dina ord , det känns ända in i hjärtat vad du saknar vår älskade Inger , det gör jag med <3, jag ser det framför mej när du berättar hur ni flockades runt henne var hon än var för det är så jag tänker på Inger med <3
jag kan se framför mej när hon blir irriterad och stressad glad och skrattig jisses jag känner igen mig i så mycket som du skriver om din mamma, :).
vi träffades inte så ofta men vi kände ändå en kärlek till varandra....ja God jul Inger jag brukar prata med henne då och då när jag lägger mej om kvällen.... jag förstår din saknad ..det blir inte som förr men jag önskar er alla en riktigt fin jul ändå , var rädda om er kärlek till er från mej / sussi

Annette Öhgren

16 december 2016 16:13

Tack, Sussi för dina fina, kärleksfulla ord. Hoppas att du får en riktigt fin jul.

 

Signhild Skrivmoster

16 december 2016 17:07

Du är helt underbar och skriver så igenkännande för mina öron när jag läser. Vi kom varandra väldigt nära syrsan och jag och hon var brutalt ärlig i allt. Jo jag känner igen detta med att bli stressad och grinig när alla ska vara kring fötterna på en när man ska göra nåt. Vi kom på att vi verkligen hade många likheter och vi både skrattade och "mumlade" över det. Hennes röst lever inom mig och i våra "samtal". Jag saknar henne oerhört ... Hur ska det då inte vara för er som stod henne närmast. Hoppas att du och de dina får en fin jul med många minnen och skratt. Inger sitter nog med en chokladask och smaskar medan hon ser er. Kramar om dig och önskar en GOD JUL med frid och kärlek.

Annette Öhgren

16 december 2016 22:31

Tack, vad du är underbar, Signhild. :) Jag tycker också om att föreställa mig henne med en chokladask såhär i jultider.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Igår firade vi Peters 50-årsdag. Det var tjutande skratt och glädje, minnen och mat, sång och familj. När vi barn nu börjar närma oss ålder - när vi inte längre är ungdomar utan mer än lovligt vuxna - då kommer tankarna, ofta. Jag tänker på pa...

  Mamma.   Det här året har varit lärorikt. Sjukdom, rädsla, död, ensamhet, osäkerhet. Men också hopp, inspiration, kärlek, vänskap, insikt, kraft och ärlighet.    I början av året lamslogs jag av rädsla över att ha bröstcancer; jag fick r...

  Idag är den den 4 augusti 2017. Jag har haft 2 födelsedagar utan dig, 2 år när du inte har ringt och grattat, postat bilder på Facebook eller plockat ihop en liten bukett med blommor från er bakgård som du har tagit med dig. Det är inte längre tim...

  Överallt denna påminnelse om att det är Mors dag på söndag. Uppmaningen om att köpa blommor, ordna en present som får din mamma att känna sig extra älskad och uppmärksammad - fira kungligt på Mors dag! Jag kan inte låta bli att känna viss bitter...

  Bilden föreställer några Hullsjöbor, gissningsvis någon gång mellan 1910-1920. Den är lånad från Kerstin Åkerbergs släktforskningssida. Tredje kvinnan från vänster högst upp är min farmors mamma, Anna-Märta Holmstedt, född Vestberg. Min farmor E...