Överallt denna påminnelse om att det är Mors dag på söndag. Uppmaningen om att köpa blommor, ordna en present som får din mamma att känna sig extra älskad och uppmärksammad - fira kungligt på Mors dag! Jag kan inte låta bli att känna viss bitterhet välla upp, särskilt när jag blir uppmanad att fira mamma "hela veckan". Det är som att säga att du ska bara visa omtanke och kärlek runt jul. Å andra sidan så kanske det är så? Att många känner sig särskilt generösa och kärleksfulla runt jul och då kan tänka sig att räcka ut handen till de som är ensamma, hemlösa, sjuka. Och att runt Mors dag så ska lilla mamma känna sig EXTRA älskad eller kanske till och med få ersättning för alla andra dagar då hon INTE har känt sig älskad eller blivit sedd. 

Min svärfar dog för några veckor sedan. Insjuknandet var snabbt och oväntat och han blev aldrig bättre. I veckor satt vi där med honom, lyssnade på hans andetag, grät över ovissheten, både önskade och inte önskade att han skulle få dö. Att han skulle få slippa känna rädsla och smärta. Min man var som i ett vakuum. Och jag stängde av känslorna, för det påminde alldeles för mycket om när mamma var sjuk.

Nu kommer allt upp till ytan. Begravningen är över, det var veckor av telefonsamtal, epost, sms och möten med präst, begravningsbyrå, kantor och cateringpersonal för mig, ordning av program, musik, blommor och fotografi. Urstädning av lägenhet och ett hus fullt av kartonger, känsloyttringar och förvirring. Jag försökte vara stark, vara effektiv. Och varje morgon vaknade jag med fler detaljer att ta hand om, fler undertryckta känslor. Så en morgon mindes jag veckorna efter mammas död. Hur jag satt och skrev programmet för hennes begravning, samlade tankar och minnen från hennes blogg och Facebooksida, från saker som hon hade skrivit i sin skrivarcirkel i PRO. Och jag började känna mig trött. Mitt i allt det kom ett paket och när jag öppnade det såg jag mammas ansikte på baksidan av ett mobilskal. Hon skrattar och det syns hur lycklig och tillfreds hon är. Håret är perfekt, hennes scarf är ärtig och glasögonbågarna är klarblå. Varje gång jag har känt mig förvirrad över något, när något har känts övermäktigt de senaste veckorna har jag vänt på mobilen och  tittat på mamma. Frågat "vad tycker du, mamma?" Och eftersom hon ser på mig med kärlek och skratt i blicken så tror jag att hon vill att jag ska vara lycklig. Go for it, kan jag nästan tycka att hon säger. 

Så jag gör det - I go for it. De senaste månaderna har jag känt tröttheten komma krypande, den där som säger att du är för splittrad, gör för mycket på för många plan samtidigt. Att du inte lyssnar på varningstecknen, inte tar hänsyn till den ackumulerade smärtan inombords som inte får utlopp. Med jämna mellanrum har jag tidigare måstat skriva av mig här, gråta och bearbeta, men jag har inte tillåtit mig det. Och i ärlighetens namn så trodde jag också att min sorg efter mamma var över, att jag har gått vidare - hur man nu gör det, gör man det?! Min sorg efter mamma är fortfarande stark, men den gör inte ont längre. Den kryper sig på ibland och om jag inte gråter och skriver så blir den smärtsam. Jag älskade min mamma, ÄLSKAR henne. Jag saknar henne intensivt. Att vända på mobilen då och då gör att hon känns närmare och jag kommer ihåg att hon inte är så långt borta även om hon är väldigt endimensionell just nu. 

Det finns en annan  trötthet som också behöver bearbetas, den som kommer av att vara snäll. Att vara en person som alltid ursäktar andra, som hellre offrar bitar av sig själv än låter andra ta det ansvar de borde. Snällhet är inte fel, men att vara så snäll att man blir dum mot sig själv - det är fel fel fel! Att prioritera andras hälsa och välmående före sin egen är dumt, särskilt om man är konsekvent i  den frågan. Jag tänker inte skriva "no more mr nice guy." För jag tror på vänlighet, på omtanke och medmänslighet. Jag tror inte att svaret är att bli mindre snäll mot andra, att man bara har en viss mängd snällhet att ge. Nej, jag tror att svaret är att vara snällare mot sig själv, för om man är det så ORKAR man vara snäll mot andra, precis så mycket som de behöver. En underbar vän sa en gång att man kan inte lyfta någon ur ett hål om man klättrar ner i hålet med dem - man måste stå högre upp för att orka. Annars löper man risken att putta dem upp ur hålet och sedan stå där själv. Eller nåt i den stilen. Kontentan är rätt klar; ditt eget ljus måste brinna för att du ska kunna dela med dig av det.

Sådär, nu känns det bättre. Min mamma förtjänade att firas varje dag hon levde, hon förtjänar förresten fortfarande att firas. Så alla ni mödrar eller barn som tycker att mamma bara förtjänar EN dag om året att behandlas med kärlek, värme, omtanke, respekt och vänlighet - tänk igen. En dag finns mamma inte tillgänglig för särskilda kramar eller omtanke längre. Älska nu, umgås nu. Det är bra mycket svårare sedan. 

#morsdagvarjedag #mammaihimlen #mammavetbäst #mammaförevigt 

 

Britten sygt

23 maj 2017 22:00

💗💗💗💗💗

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Igår firade vi Peters 50-årsdag. Det var tjutande skratt och glädje, minnen och mat, sång och familj. När vi barn nu börjar närma oss ålder - när vi inte längre är ungdomar utan mer än lovligt vuxna - då kommer tankarna, ofta. Jag tänker på pa...

  Mamma.   Det här året har varit lärorikt. Sjukdom, rädsla, död, ensamhet, osäkerhet. Men också hopp, inspiration, kärlek, vänskap, insikt, kraft och ärlighet.    I början av året lamslogs jag av rädsla över att ha bröstcancer; jag fick r...

  Idag är den den 4 augusti 2017. Jag har haft 2 födelsedagar utan dig, 2 år när du inte har ringt och grattat, postat bilder på Facebook eller plockat ihop en liten bukett med blommor från er bakgård som du har tagit med dig. Det är inte längre tim...

  Bilden föreställer några Hullsjöbor, gissningsvis någon gång mellan 1910-1920. Den är lånad från Kerstin Åkerbergs släktforskningssida. Tredje kvinnan från vänster högst upp är min farmors mamma, Anna-Märta Holmstedt, född Vestberg. Min farmor E...

    Idag är det Alla hjärtans dag, den 14:e februari. Och jag saknar dig, mamma.  Du hade verkligen förmågan att göra särskilda tillfällen ännu mer speciella, med glädje, små gåvor och mat. Tiden går och jag har stoppat dig i en särskild plats i...