Underbara, älskade mamma..!

Den här tiden på året, just nu, vill jag bara säga det här: Jag VET att vi kommer att träffas igen. JAG VET DET.

Om 6 dagar har du varit död i 1 år. Nästa onsdag skulle du ha fyllt 73 år. Jag tänker på alla underliga detaljer i samband med detta; nattlinnet som du skulle få i födelsedagspresent men som istället blev de kläder som följde dig in i evigheten. Jag tänker på den dragongravade strömmingen som du gjorde till jul och som du gjorde så perfekt. På hur du satte upp dekorationer överallt inför jul, placerade granris i en stor porslinstillbringare med virkade, röda hjärtan, hängde upp bonader, lade på manglade juldukar, putsade trämöbler så att de glänste, gjorde en inslagningsstation i tvättstugan med julklappspapper, snören, tejp och väntande klappar. Hur du köpte och ställde amaryllis i vardagsrumsfönstret, hyacinter i olika färger - alldeles för tidigt - i köksfönstret - de var utblommade innan julafton så du fick köpa nya. Jag tänker på hur vi planerade julmaten flera månader tidigt varje år, hur du alltid lyssnade på julmusiken som Sussi hade skickat från Skellefteå. Alla julkort som du skickade och tog emot, små julklappar som du ville att nya och gamla vänner skulle få per post och som du verkligen ansträngde dig för att få iväg. Jag tänker på hur det doftade i köket när du hade bakat - och höll på att baka - drömmar, finska pinnar, syltkakor, mazariner med rosa glasyr. Hur du såg ut i ditt grönrandiga förkläde från Mässen på Sunds Defibrator. Hur du alltid tog på dig glittriga örhängen till jul, gärna röda julkulor eller små granar. 

Jag kan inte sluta sakna dig, mamma, för jag älskar dig. 

Även om jag inte kan prata med dig eller krama dig så är  du fortfarande min mamma och jag ska göra allt jag kan för att ta hand om det du har lämnat till mig och vår familj. För det du har lämnat är OSS. Inte smyckena, även om jag alltid tänker på dig när jag ser det där kraftiga silverarmbandet som du älskade och alltid bar. Inte vinterjackan, även om jag inte har några problem att se dig i den och en av dina MÅNGA färgglada scarves snodda runt halsen. Inte receptboken, trots att den gör att vi kan baka allt du tyckte om att baka. 

Ingenting av det är värt något utan dig. De tröstar mig inte, de ger mig inte glädje på samma sätt som din närhet. Jag kan krypa in i en av dina filtar eller tröjor och inbilla mig att det är dig jag kramar om, men det är såklart inte samma sak. 

Det jag vill säga till  dig,  mamma, är att jag inte längre är sådär jätteledsen. Jag är inte längre sorgsen, uppgiven, förtvivlad. Alla dessa känslor är liksom spetsade med en stark känsla av glädje - och hopp. 

För en vecka sedan, när jag hade kommit hem från vår kyrkas Tempel i Västerhaninge, så hade jag en speciell upplevelse. Jag hade drömt om dig, att  du alltid lade dig i din säng varje kväll och pratade med pappa Bengan. Att du väntade på att få höra något tillbaka, att du ville ha en kommunikation. Men ingenting hände. Ändå sa du i drömmen att du fortsatte att göra det varje kväll. Så när jag kom hem så satt jag där på soffan och undrade över de orden. Och jag började prata med dig. Berättade om allt jag ville säga, för jag tänkte att du kan ju inte läsa mina tankar, så jag kan lika gärna prata högt. Jag berättade om mina rädslor, min obalans i livet efter din död, om mina mål, om allt som jag ville att du skulle vara en del av. Och det är inte rättvist att du inte kan vara del av mitt liv bara för att du råkar vara död. 

Och den väldigt, väldigt starka känslan och tanken som kom till mig då, var att du var medveten om allt som hände i våra liv. Och att du, där du befinner dig, fortsätter att utvecklas och att gå vidare med ditt liv. Det är som att våra liv går vidare parallellt, men i olika sfärer och spår. Jag vet inte om jag kan förklara det annorlunda, men jag visste att du inte bara "flyter omkring" någonstans eller har upphört att existera -  poff! Jag visste att du fortfarande existerar och att livet inte upphör. 

En dag. En dag kommer vi att få vara tillsammans igen. Vi kanske inte kommer att få göra äppelmos i köket i Sörberge, köra ett Birstarace, sjunga julsånger vid pianot. Det kanske hellre blir så att vi helt stilla sitter tillsammans och lyssnar på vacker musik. Att vi håller om varandra och kommer ihåg att vi är familj. En evig familj. Och arbetar tillsammans, sida vid sida. 

Den här julen, den här årsdagen, den här tiden - vill jag dela med mig av mitt vittnesbörd om att familjen är evig. Och att vi tillhör varandra, både här på jorden och vidare in i evigheten. 

#BecauseOfHim

 

Signhild Skrivmoster

15 november 2016 14:10

Så innerligt, så kärleksfullt och hoppfullt! Tiden har gått så fort och ändå inte ... min saknad är enorm och jag vill så gärna dela mina tankar med min syrsa. Du berättar så fint om hur du pratar med mamma Inger. Hon lyssnar - på oss som vill nå henne.
Tänker så ofta på er - hennes "flickor" som hon stod så nära. Det blir en jul i Ingers anda. Det är jag säker på även om hennes plats är tom. Kramar om dig och även Marie, som jag lärde känna vid alla de trevliga tillfällen vi hade tillsammans. <3

 

Britten

15 november 2016 18:42

Goa, fina Netten! Du fångar känslor och uttrycker precis det jag känner! Du har så rätt hon finns med oss i alla minnen vi har, och jag är så glad att ni håller kvar vid traditionerna!
Nästa vecka blir tung, med både dösdag och födelsedag. Men vi minns henne med glädje! 💖
Kramar 💖💖💖

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Igår firade vi Peters 50-årsdag. Det var tjutande skratt och glädje, minnen och mat, sång och familj. När vi barn nu börjar närma oss ålder - när vi inte längre är ungdomar utan mer än lovligt vuxna - då kommer tankarna, ofta. Jag tänker på pa...

  Mamma.   Det här året har varit lärorikt. Sjukdom, rädsla, död, ensamhet, osäkerhet. Men också hopp, inspiration, kärlek, vänskap, insikt, kraft och ärlighet.    I början av året lamslogs jag av rädsla över att ha bröstcancer; jag fick r...

  Idag är den den 4 augusti 2017. Jag har haft 2 födelsedagar utan dig, 2 år när du inte har ringt och grattat, postat bilder på Facebook eller plockat ihop en liten bukett med blommor från er bakgård som du har tagit med dig. Det är inte längre tim...

  Överallt denna påminnelse om att det är Mors dag på söndag. Uppmaningen om att köpa blommor, ordna en present som får din mamma att känna sig extra älskad och uppmärksammad - fira kungligt på Mors dag! Jag kan inte låta bli att känna viss bitter...

  Bilden föreställer några Hullsjöbor, gissningsvis någon gång mellan 1910-1920. Den är lånad från Kerstin Åkerbergs släktforskningssida. Tredje kvinnan från vänster högst upp är min farmors mamma, Anna-Märta Holmstedt, född Vestberg. Min farmor E...