Idag är den den 4 augusti 2017. Jag har haft 2 födelsedagar utan dig, 2 år när du inte har ringt och grattat, postat bilder på Facebook eller plockat ihop en liten bukett med blommor från er bakgård som du har tagit med dig. Det är inte längre timmar när jag sörjer, när jag saknar och tänker, däremot kommer de där stunderna när sorgen blir övermäktig, den bara sköljer över och tårarna stiger - snabbt! - i ögonen. Och allt kommer upp till ytan; minnet av din doft, din beröring, dina ljud när du gav mig en kram - som om jag fortfarande var ett barn som behövde tröst. Den där värmen och bekräftelsen som bara en djupt älskande förälder kan ge, en person som älskar så innerligt att hon eller han kan ge ALLT, till och med sitt liv. 

Igår fyllde jag och Marie 45 år; vi var i en stuga vid havet som jag och min man hade hyrt en vecka. Alla kom, utom ett par stycken som inte kunde. Du skulle nog ha tyckt om det, mamma, om det hade funnits en bekväm plats för dig där du kunde sitta och titta på medan du åt hamburgare, kakor och gräddtårta eller drack ett läskande glas av Annalenas alldeles nygjorda flädersaft. Jag och Marie höll om varandra och tittade ut över familjen, över konstellationerna och åren som har gått och insåg att du skulle ha älskat det. Var jag än går så har jag dig med mig, men på ett annat sätt nu. Du är inte där fysiskt, men din ande är där. Allt vi har, allt vi har delat och allt du har givit mig är alltid min följeslagare. Och jag kan fortfarande inte vänta till den dagen då jag får se dig igen. 

Jag tittar ut över havet nu, drar in doften av tång, salt och ren frihet. Vinden är stark och det går vita gäss på havet en bit bort. Några ankrade båtar guppar på vågorna. Om du hade suttit här bredvid mig nu så skulle jag ha tagit din hand och aldrig släppt den. Jag ägnade hela mitt liv åt att vara rädd för den dagen då jag skulle mista dig, och nu när jag har mist dig så kommer jag att ägna resten av mitt liv åt att leva med mod. Du är säker, du är i hamn och du kan inte dö igen. 

 

Cathrine

4 augusti 2017 19:22

Annette <3 det märks så ofattbart mycket att hon fattas hela tiden.. fina bästa farmor <3

 

Britten

28 september 2017 17:46

💖💖💖💖💖

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Igår firade vi Peters 50-årsdag. Det var tjutande skratt och glädje, minnen och mat, sång och familj. När vi barn nu börjar närma oss ålder - när vi inte längre är ungdomar utan mer än lovligt vuxna - då kommer tankarna, ofta. Jag tänker på pa...

  Mamma.   Det här året har varit lärorikt. Sjukdom, rädsla, död, ensamhet, osäkerhet. Men också hopp, inspiration, kärlek, vänskap, insikt, kraft och ärlighet.    I början av året lamslogs jag av rädsla över att ha bröstcancer; jag fick r...

  Överallt denna påminnelse om att det är Mors dag på söndag. Uppmaningen om att köpa blommor, ordna en present som får din mamma att känna sig extra älskad och uppmärksammad - fira kungligt på Mors dag! Jag kan inte låta bli att känna viss bitter...

  Bilden föreställer några Hullsjöbor, gissningsvis någon gång mellan 1910-1920. Den är lånad från Kerstin Åkerbergs släktforskningssida. Tredje kvinnan från vänster högst upp är min farmors mamma, Anna-Märta Holmstedt, född Vestberg. Min farmor E...

    Idag är det Alla hjärtans dag, den 14:e februari. Och jag saknar dig, mamma.  Du hade verkligen förmågan att göra särskilda tillfällen ännu mer speciella, med glädje, små gåvor och mat. Tiden går och jag har stoppat dig i en särskild plats i...