Idag är det Alla hjärtans dag, den 14:e februari. Och jag saknar dig, mamma.  Du hade verkligen förmågan att göra särskilda tillfällen ännu mer speciella, med glädje, små gåvor och mat. Tiden går och jag har stoppat dig i en särskild plats i mitt hjärta. Musik fortsätter att upplyfta, naturen fortsätter att förhöja och människor fortsätter att överraska. Jag önskar bara att du kunde vara här och dela det med mig, med oss, att du var där när vi umgås, när vi pratar, firar, äter, skrattar. Du är verkligen en av de roligaste och finaste människor jag någonsin har haft i mitt liv. Jag älskade dina egenheter, retade mig på dina svagheter och njöt av allt vi kunde skratta åt tillsammans. När det bara behövdes en blick för att vi skulle börja fnissa hejdlöst. När du log så blev man glad inombords, för det syntes att du älskade spralligheten och ville dela med dig av den. Idag är det många som saknar dig, mamma. Inte bara jag. Jag sätter mig här och skriver, gråter, tänker på allt jag inte får göra med dig, att du inte kan hålla om mig eller jag om dig. Och när jag är klar så mår själen en smula bättre. Jag kommer i balans, fylls av alla goda minnen och planar ut igen. Påminns om att jag är övertygad om att vi tillhör varandra, att vi är en evig familj. Du är alltid min mamma och jag är alltid din dotter. Vi älskar dig, jag älskar dig.

Var du än är så vill jag att du ska veta det. Och jag är tacksam för att du visste det när du levde. För att jag inte väntade tills det var för sent att visa och säga hur betydelsefull du är för mig.