Österåsens Hälsohem. 6 oktober 2013. Vi var där på skrivarkurs och Österåsen visade sig från sin allra vackraste sida med gyllene färger och härliga, klara dofter. Vädret var ljuvligt. Jag tog flera bilder av mamma där hon satt på sin rullator vid lilla utsikten. Tidigare den hösten, när vi hälsade på med våra män rullade mammas och en kompis rullatorer nerför slänten och vi höll på att skratta ihjäl oss. Tårarna rann nerför kinderna.

Jag kommer ihåg att när jag tog bilderna av henne sittandes där, lyckligt blickande ut över den solstänkta nejden nedanför med ett leende på läpparna så fylldes jag av sentimentala känslor. Jag ville nästan gråta. För jag visste hur sjuk mamma var, hur ont hon hade och hur mycket jag älskade henne. Trots att hon var nästan 70 år - skulle fylla i november - såg hon ut som ett barn; överväldigad av naturens skönhet. Varm i ansiktet av den gyllene solen. Mamma älskade Österåsen, det var en brinnande, längtande kärlek som var besvarad. Hur kan en plats älska en person? Genom att ge henne allt den har. Här kände sig mamma hel. 

Idag tittar jag på den här bilden och förstår att den känsla jag hade då var en del av den smärta jag känner nu. 

Här på Österåsen lärde jag mig hur BRA jag mår av regelbunden motion. Att alla de känslor som under åren undertryckts; all oro, rädsla, ilska och frustration som aldrig omhändertagits kan få ett konstruktivt utlopp. Jag lärde mig att promenera medan tårarna rann, att tänka igenom mina känslor och förstå att de inte alltid representerade verkligheten och att vara kärleksfull mot mig själv. Sorg behöver inte vara ett privat tillstånd. Det behöver inte vara en plats eller situation där du drar dig undan världen eller gömmer dig i sängen/soffan med verklighetsflykt (TV, böcker, filmer). Du kan sörja medan du går, gå medan tårarna rinner, lyfta på fötter och armar medan du hulkar som ett tröstlöst barn. 

Tro mig. Smärtan blir mer uthärdlig med luft i lungorna och vind i ansiktet. 

 

Dubbelfarmor

8 december 2015 15:40

Tårarna rinner medan jag läser .. underbara Inger ..
Kramar om och om igen! <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Igår firade vi Peters 50-årsdag. Det var tjutande skratt och glädje, minnen och mat, sång och familj. När vi barn nu börjar närma oss ålder - när vi inte längre är ungdomar utan mer än lovligt vuxna - då kommer tankarna, ofta. Jag tänker på pa...

  Mamma.   Det här året har varit lärorikt. Sjukdom, rädsla, död, ensamhet, osäkerhet. Men också hopp, inspiration, kärlek, vänskap, insikt, kraft och ärlighet.    I början av året lamslogs jag av rädsla över att ha bröstcancer; jag fick r...

  Idag är den den 4 augusti 2017. Jag har haft 2 födelsedagar utan dig, 2 år när du inte har ringt och grattat, postat bilder på Facebook eller plockat ihop en liten bukett med blommor från er bakgård som du har tagit med dig. Det är inte längre tim...

  Överallt denna påminnelse om att det är Mors dag på söndag. Uppmaningen om att köpa blommor, ordna en present som får din mamma att känna sig extra älskad och uppmärksammad - fira kungligt på Mors dag! Jag kan inte låta bli att känna viss bitter...

  Bilden föreställer några Hullsjöbor, gissningsvis någon gång mellan 1910-1920. Den är lånad från Kerstin Åkerbergs släktforskningssida. Tredje kvinnan från vänster högst upp är min farmors mamma, Anna-Märta Holmstedt, född Vestberg. Min farmor E...